Hälsovårdsnämndens årsrapport 1912

Redogörelse i sammandrag öfver de tjänsteförrättningar som utförts af
hälsovårdsnämndens tillsyningsman under år 1912.

A. Fastighetsinspektioner

En bland de mest kräfvande och tidsödande af hälsovårdstillsyningsmannens många uppdrag äro de i hvarje månad förekommande gårdsinspektionerna. Som staden är vidsträckt och delvis glest bebygd drager dessa inspektioner en tid af åtta dagar hvarje månad. Och då vid dessa inspektioner vanligtvis göres en mängd anmärkningar, hvarom i regel gårdsegarne, vicevärdar och renhållningsentreprenörer måste underrättas, tillkommer ytterligare vanligen tre á fyra dagars efterinspektion för konstaterandet af huruvida respektive nyssnämnda funktionärer låtit sig af tillsägelserna och underrättelserna rättas eller ej, i hvilket senare fall stämning måste begäras hos allm. åklagaren. Visserligen finnes en föreskrift om att staden skall indelas i renhållningsdistrikt och för hvarje sådant – skall utses en polisman, hvilken skall ega skyldighet – att en gång i veckan inspektera detta. Men denna bestämmelse tycks mycket slappt efterlefvas, ja så slappt att det icke ens förekommit någon ny uppdelning af staden i detta hänseende sedan poliskåren föregående år omorganiserades. Visserligen har genom respektive stadsfiskalers välvilliga tillmötesgående handräckning lämnats undertecknad då framställning härom gjorts, men den effektivitet som skulle kunna erhållas genom välordnad inspektion af distriktets konstapel en gång hvarje vecka, med tillsyningsmannen såsom kontrollerande kan naturligen under nu rådande förhållanden ingalunda ernås.

Hvad som vore synnerligen önskvärdt för vinnandet af enhetlighet och ordning och som af allmänheten troligen kommer att kräfvas är utfärdande af en renhållningsstadga för Luleå Stad. Luleå torde nu snart vara den enda svenska stad som är så efterblifven ifråga om ordningsföreskrifter att en dylik stadga ännu icke finnes. I en renhållningsstadga bör gifvas föreskrifter angående tider och sätt för forsling af affallsämnen, typ å de kärl som få användas för olika slags affallsuppsamling och förvaring, sopors och affalls fördelning, afträdens och afträdeskärls beskaffenhet m.m. Under nu rådande förhållanden finnes intet rättesnöre i detta afseende annat än hälsovårdsstadgans allmänna bestämmelser hvilka ju endast afse att utgöra en stomme kring hvilken sedan hvarje samhälle för sig eger rätt att utfärda sina förordningar, naturligtvis efter de i nyssnämnda stadga gifna riktlinier. Noggrant utfärdande föreskrifter äro till gagn för såväl allmänheten som kontrollanterna, då missförstånd icke så lätt kunna uppstå och förvecklingar mellan allmänheten och ordningsmakten undvikas.

En mängd af de under året gjorda anmärkningarna inom fastigheterna hafva gällt ”försummad bortforsling af sopor och köksaffall”. Det har inträffat att 3-4 tunnor och lådor mfl. olika slags kärl vid inspektionstillfällena befunnits öfverfulla af i förruttnelse varande affallsämnen hvars innehåll vimlat af mask och lukten från kärlen har varit allt annat än angenäm. Orsaken till att dylika ”samlingar” uppstå är helt naturligt den att gårdsegaren af ekonomiska skäl icke vill bekosta bortkörning af endast ett kärl utan väntar tilldess ett fullt lass erhållits. Ingen får ju direkt klandras därför men sättet är olagligt och genom ett välordnad, under stadens förvaltning stående renhållningsverk kunde detta undvikas. Då en privatåkare anlitas för hemtning af affall så tager han naturligtvis lika mycket betaldt för ett kärl som för flere, enär vägen till afstjälpningsplatsen ju i båda fallen måste tillryggaläggas. Ordnades det emellertid så att staden ombesörjde all renhållning så skedde hemtningen från fastigheterna sucessivt och kostnaderna för den enskilda gårdsegaren komme säkert att betydligt nedbringas. Jag skall sednare återkomma till denna fråga.

En stor olägenhet vid uppsamlingen af affall är den att det icke sorteras i gårdarna. Allt hopas i ett kärl såväl sopor, papper, aska, köksaffall och matrester, samt lump, gamla skodon och trasiga husgeråd m.m. Häraf uppstår den olägenheten att mask växer förvånansvärdt fort bland affallet och förruttnelse inträder så hastigt. Sorteras affallet i gårdarne åtminstone i två grupper, ”köksaffall och sopor” så skulle därmed vinnas att köksaffallet kunder afhämtas till svinmat af dem som hålla dylika djur och soporna hölle sig längre fria från förruttnelse och mask. Det är för öfrigt ett stort slöseri att icke dylika affallsämnen tillvaratagas. De kärl som användas för affallsämnenas uppsamling och förvaring äro af de mest skilda slag och varierande mellan soplårar af mer än 2 kbms rymd till margarinlådor, från sockerfat och tunnor på hjul till surströmmingsburkar. Dock saknas i regel och dessutom äro kärlen ofta af otät beskaffenhet icke sällan trasiga. Hälsovårdsstadgan föreskrifver att kärlen skola vara ”täta, ofvan jord stående och lätt flyttbara”. Detta tolkas vanligen så att kärlet är tillräckligt tätt blott det icke flytande innehållet kvarstannar, att allt flytande afrinner ligger endast i de renhållningsskyldiges intresse, ty längre tid åtgår ju innan kärlet blir fullt. Med beteckningen ”ofvan jord stående”, vill en del fastslå att kärlet skall stå på marken men får icke vara nedgräfdt i jorden, under det att andra påstå att kärlet skall stå på en ställning af större eller mindre höjd. ”Lätt flyttbara” anse en del kärlen vara då de kunna flyttas af en man, andra åter då de äro af den beskaffenhet att de kunna bortflyttas, således ej muerade eller timrade fast. Att reda ut dessa frågor går naturligen icke då föreskrifter i dessa fall saknas.

Kärlen angöras aldrig då de tömmas och detta bidrager äfven i sin mån till att innehållet så fort öfvergår i förruttnelse. Om slasktunnorna på våren rengjordes tjärades invändigt och målades utvändigt, samt ombyte sedan funnes så att vid hemtning andra kunde uppsättas så skulle detta i afsevärd mån bidraga till att hålla innehållet fritt från förruttnelse. Alla soptunnor och kärl för uppsamling af affall skulle förvaras under tak i välventileradt rum, försedt med golf och asfalt eller cement, samt väggarne beklädda med plåt till förhindrande af råttors inträngande. Nu stå kärlen på de flesta ställen ute på gårdarne utan något som helst skydd. Till följd däraf samlas svärmar af spyflugor omkring dem och åstadkommer på sina ställen det obehaget att fönster icke kunna öppnas, enär rummen då genast öfversvämmas af flugorna.

Rensopning af gårdsplaner, brandgator och vretrum, samt aflägsnande af skräp och bråte från gårdarne är en sak som likaledes ofta försummas. Det har ofta händt vid inspektionerna att anmärkning måst göras mot mängden af gamla emballager, fyllda med halm, träull och papper mfl. ämnen hvilka blåst omkring och gifvit gårdsplanerna ett skräpigt och osnyggt utseende. Äfvenså synes man på flera ställen föredraga att hugga sin ved på gården i stället för i vedboden och spån och stickor få sedan efter slutadt arbete kvarligga. Det medgifves ju att det icke är hälsovådligt men snyggt är det då ingalunda heller.

Hvad som däremot torde vara hälsovådligt äro de vattensamlingar hvilka förekomma inom en del fastigheter och hvilka, då de sakna aflopp, bli kvarstående ganska länge innan de absorberas af jorden. Visserligen bidraget ju gaturegleringarna på sina ställen till dylika obehag, men på vissa platser torde utfyllning och dränering ganska lätt kunna afhjälpa detta.

En hel del andra saker vittnande om oförstånd och slarf kunna äfven påpekas, hvilka äro af beskaffenhet att sprida osundhet omkring sig såsom t.ex. försummad rengöring af källare, vedboden och vindsrum. Det händer ofta, synnerligast i de fastigheter som ägas af bolag och banker att, hyresgäster då de afflyttar kvarlämnat mängder af skräp i källare och vindskontor och dylikt har sedan samlats år efter år. På samma sätt i vedbodarna. I dessa kvarligga ofta spån och bark i metersdjupa lager åstadkommande unken lukt och mögel.

Afträdena äro till större delen af mycket dålig beskaffenhet och del af sådan konstruktion att de tydligen stridda mot gällande hälsovårdsstadga. Jag menar de som äro byggde sammanhängande genom flere våningar. Att ett dylikt byggnadssätt kunnat praktiseras förefaller högst egendomligt då man besinnar att utrymmet för ett dylikt afträde erfordras minst dubbelt så stort som under vanliga förhållanden. Latrinen ledes genom långa trummor af trä från öfre våningen till den nedre. Dessa trummor förenas naturligtvis af exkrementer hvarje gång afträdet användes och äro till följd däraf synnerligen osnygga. Så står vanligen kärlen på flere meters djup under klosetterna och följden blir den att latrinen stänka omkring i rummet där kärlen stå och förorenar golfvet eller det s.k. ”underlaget”. Det går helt enkelt icke att hålla ett så inrättadt afträde ren och snyggt och i händelse af utbrytande smittosamma sjukdomar och farsoter kan en sådan inrättning svårligen desinfekteras.

Ett annat slag af olämpliga afträden äro de som sammanbyggts med gödselkammare. Kärlen placeras då i samma rum som gödseln och denna kastas upp omkring kärlen så att man ofta ej ser någonting utaf dem. Att under sådana förhållanden tala om att underlaget skulle hållas rent och att kärlen skall vara täta är ju ren ironi. Flere slag af olämpligt konstruerade och anlagde afträden finnes här tex. Afträden i källarne, afträden med underlaget helt eller delvis under den angränsande markens yta, gemensamma afträden, ick afdelade i klosetter, afträden med underlag af trä, mfl. mer eller mindre opraktiskt ordnade.

Samma förbistring som råder bland kärlen för hushållsaffall är äfven tillfinnandes bland latrinkärlen. Typerna äro af de mest variabla beskaffenhet från plåtkärl till cementtunna. Ingen bestämd typ finnes ju fastslagen och därför anser hvar och en sig äga rätt att använda hvad han vill. Mången gång är dock gårdsegaren utan skuld till att kärlen äro dåliga enär de bönder som hämta latrin ofta bortföra de af gårdsegaren anskaffade och i stället ditsätter kärl af dålig beskaffenhet, ja till och med helt och hållet uraktlåter att ditsätta några kärl alls.

Gårdsegaren själf lefva i den tron att hämtningar skötes ordentligt och försumma att efterse att allt är som sig bör tilldess han får underrättelse om att anmärkning gjorts. Att nu få fatt i den landtbo som brukar hämta är ibland svårt nog och då återstår ingen annan utväg än att bekosta extra rengöring eller böta.

Ibland har anmärkts att afträdeskärlen endast undanflyttats då de blifvit fulla och fått stå så i månadtal utan att bortföras. Under tiden har mask vuxit i innehållet i sådana mängder att de runnit öfver kärlen bräddar. Understundom händer äfven vid inspektionerna att man iakttager hursom hämtning försummats så länge att kärlen blifvit öfverfulla och stora mängder såväl fast som flytande orenlighet runnit öfver och förorenat afträdets underlag. En sak som ofta försummas är anbringandet af urinledare från sittbrädet till kärlet och försummelser härutinnan förorsaka den olägenheten att underlaget ständigt är förorenadt af urin.

Bland de mera allmänt förekommande anmärkningarne torde böra nämnas bristande ventilering, grop i underlaget för uppsamling af flytande orenlighet, anordnande af större skräprum, ja till och med skafferi, bakom afträdeskärlen, otillgänglighet för inspektion däreigenom att bakdörrarne igenspikats eller nedsnöat, m.m. samt i en del fastigheter otillräckligt antal klosetter.

Gödselkamrarne äro på flera ställen af primitiv beskaffenhet och fylla ej de fordringar som nu för tiden ställas på dylika inrättningar. I en del af dem finnes ännu kvar s.k. ”albrunnar”, eller gropar under golfvet för uppsamling af urinen eller den s.k. ”alen”. Som förut nämnts äro en del af dessa gödselkammare sammanbyggda med afträden och detta är synnerligen opraktiskt. Gödsellåren användes på några ställen och rätt skötta torde dessa vara att föredraga framför gödselkamrarne, enär någon större mängd gödsel icke kan förvaras i en gödsellår.

Stallen

Inom staden finnes en mängd stall af hvilka en del dock endast tillfälligtvis användas. En hel del af dessa äro af synnerligen primitiv beskaffenhet, samt mörka och trånga. En förändring till det bättre har dock konstaterats vid de ny- och ombyggnader som på några platser utförts. På somliga gårdar i staden har uppförts skärmar och afbalkningar för hästars bindande och utfordring. Huruvida detta kan vara lagenligt torde vara tvifvel underkastadt. Snyggt är det emellertid inte. Stadens stall, beläget vid torget upplåtes åt allmänheten mot en afgift af 50 öre pr dygn och 25 öre pr dag. Utrymmet där är godt.

Ladugårdarnas antal är ganska ringa och hållande af kor är en näring som synes vara på väg att upphöra. Genom höga foderpriser har förtjänsten under de senare åren blifvit ganska klen. Hvad ladugårdrne beträffa så medföljer dem vanligen den olägenheten att de äro försedda med s.k. ”pannmur” hvari kokas olika slag af födoämnen åt djuren. Genom vid kokningen uppstående ångor blir atmosferen inne i ladugårdarne synnerligen obehaglig, enär ventilen i allmänhet saknas.

Om ladugårdarne så småningom försvinna så synes svinhusen i stället ökas. Visserligen finnas ej något större antal svinuppfödare som hafva detta enbart till levebröd, men i stället så många flere hvilka hålla en gris under sommarmånaderna och i denna se ett slags sparbössa hvars realiserande på hösten skall inbringa en slant på en gång. Genom dyra inköp och låga utförsäljningspris har affären förr varit mindre gifvande, under de senare åren har dock en förbättring härutinnan inträdt.

Att icke svinhusen under dylika förhållanden skall vara förstklassiga är lätt begripligt. Man annekterar närmaste lokal som kan erhållas, en vedbod, en afbalkning i ett stall eller ett gödselrum är mycket vanligt. Förordningen om täta golf, m.m. blir under sådana förhållanden mycket svår att tillämpa enär man knappast kan fordra lokalens sättande i författningsenligt skick för en tid af vanligen 5 á 6 månader. Och förbjuda en arbetarefamilj att hålla en gris förefaller också ganska hårdt, då de på dylikt sätt söka skaffa sig en extra inkomst. Däremot hafva de större svinegarne strängt efterhållits såväl i fråga om renhållning som lokalernas inredning.

Antalet anmärkningar mot försummad renhållning inom fastigheterna har uppgått under året till 710 stycken fördelade sålunda å olika månader:

Januari 37 st
Februari 6 st
Mars 11 st
April 175 st
Maj 150 st
Juni 123 st
Juli 60 st
Augusti 43 st
September ? semester o tjänstl.
Oktober 20 st
November 51 st
December 34 st

Af dessa anmärkningar hafva ett 40:tal af åklagaren åtalats sålunda c:a 5 %.

B. Inspektioner öfver allmänna platser

I samband med fastighetsinspektionerna hafva äfven gator och allmänna platser inspekterats. Häröfver uppsattes rapport hvilken ingafs till Drätselkammaren i slutet af maj månad. Denna rapport upptog de anmärkningar som gjorts beträffande gatudelars bristande underhåll, vattensamlingar, skräphögar och andra om bristande ordning och snygghet vittnande saker. I rapporten yrkades att Drätselkammaren måtte tillse att hvad som kunde afhjälpas så fort som möjligt också blefve afhjälpt. Till en del synes också Drätselkammaren sökt afhjelpa de påpekta missförhållandena, så har en del af flygsanden å salutorget öfvertäckts, den gamla ladan å Järnvägstorget slopats och några gatudelar ordnats. Ännu återstår dock mycket att göra, bland annat utfyllning af Åmansgrubban och grubban nedanför Kvarteret Gåsen, utfyllning af Järnvägstorgets nordöstra del samt afschaktning af den sydvestra, samt hela områdets förvandlande till park, inlösen af diverse vanprydande lador och hus, samt flere gators iordningsställande.

Stadens allmänna aflopp, utgöras nu som bekant mest af kloakledningar och dessa fungera ännu i de flesta fall utan anmärkning, de förr förekommande dikena, trummorna och broarne äro nu det det närmaste allesamman borta.

Stadens allmänna urinkurar 3 till antalet skötas sommartiden bra och äro förseddda med periodisk vattenbespolning, hvilket hindrar lukt att i nämnvärd grad uppstå. Vintertiden däremot är renhållningen af urinkurarne vårdslösad, och inga vägar uppskottas ens till dem. Som urinkurarne tillhöra hamnen så har det varit tvistigt hvem som skulle ombesörja renhållningen af dem.

C. Fabriker, Färgerier, Garfverier, uppslag, m.m.

Fabriker af sådant slag som medföra för helsan skadliga affallsprodukter finnas icke inom staden. Ett färgeri finnes mot hvilket, sedan vatten och afloppsledning anlagts, ingen anmärkning förekommit. Det inom staden befintliga garveriet drifves ej i någon större skala. Läget är dock olämpligt. Ett större upplag af sopor tillhöriga planteringsnämnden har under året liksom de föregående varit anmärkningsvärdt illa skött. Sent omsider lyckades dock en uppsnyggning erhållas af platsen hvilken ligger invid starkt trafikerad plats. Mot ett annat upplag af skrot, ben och lump tillhörigt firma C.G.Rosenflükt har äfven förekommit anmärkning på grund af den lukt och stank som rådde däromkring. Genom föreläggande afhjälptes anmärkningarna ganska omsorgsfullt.

D. Kontrollen öfver födoämnestillverkning och försäljning.

Å Köttbesiktningsbyrån har undertecknad tjenstgjort hvarje helgfri dag mellan kl. 8-10 fm. ehuru dylik bestämd tjänstgöringsskyldighet icke finnes föreskrifven i den för hälsovårdstillsyningsmannen gällande instruktionen. Under semestertiden 2-16 sept. tjänstgjorde i undertecknads ställe f.d. tillsyningsman C.M.Rosén, samt likaledes under den tid, 16-30 sept., då tjenstledighet erhölls. Under semestertiden bekostade staden ett vikariatsarvode af 50 kr och under tjänstledigheten afstod undertecknad sina löneförmåner till vikarien. Under hösten har undertecknad under länsveterinärens tjenstledighet en månad, utan att därtill erhållit förordnande, förestått köttbesiktningsbyrån.

Slakterier

finnas tre stycken däraf ett i staden och två i Bergviken. Mot det i staden varande, Slaktarmästare N.A.Harlin tillhöriga, slakteriet har ingen anmärkning förekommit. De båda slakterierna i Bergviken äro uppförda under detta år. Båda äro någorlunda snyggt hållna, men sakna vatten-& kloakledning, hvilket är ett af hufvudbetingelserna för dylika lokaler. Alla tre slakterierna äro dock ganska små och någon större drift äger icke heller rum vid någotdera. Önskvärdt hade varit om ett större modernare slakteri funnits, men som kostnaderna härför ställa sig afsevärdt höga torde ingen privatperson våga försöket att uppföra dylikt, enär tillförseln af levande djur är för ringa för ett dylikt företags ekonomiska betryggande.

Korffabriker

finnes för närvarande 6 stycken alla belägna inom staden. Af dessa sysselsätter en fabrik 4 arbetare, en tre, en två och de öfriga båda hvardera en arbetare. I allmänhet äro lokalerna trånga och otidsenliga, beroende därpå att de ursprungligen varit afsedda till bostadslägenheter ehuru de sedan omändrats till fabriker. Ingen enda är därför fullt lämplig för sitt ändamål. De äro allmänt försedda med kloak- och vattenledningar samt elektrisk belysning. Driften sker med elektriska motorer. En af fabriksinnehafvarne firma A.Backlund har under det nu gångna året nedlagt mycket arbete och stora kostnader på förbättrandet af sin fabrik. Anmärkningar har vid några tillfällen gjorts mot att i fabrikernas närhet förvarats illaluktande ben och ren svinmat, hvilket dock efter tillsägelser rättats. Hvad inköp af råvara beträffar erkännes villigt att fabriksegarne söka så mycket som möjligt undvika misstänkta och underhaltiga varor.

Matvarubutikerna

äro i allmänhet snygga och välskötta. Dock synes det vara en oriktig kutym som vunnit insteg här att alla möjliga varor skola finnas i hvarje butik. Så säljes till ex. färskt kött & fläsk i samma butiker som tillhandahåller fotogen såpa och snus. Att såväl handlarne som kunderna skulle vinna på att mer specialicera sina artiklar är själfklart. En annan sak som gör ett obehagligt intryck är den osmakliga skyltningen utomhus med färska varor. Det händer ofta att man får se hela köttlår, svinskinka, lefver och dyl. hänga å husens ytterväggar, likaså fisk och villebråd. Att varorna förorenas af regnvatten och gatudamm m.m. är ju själfklart och det är ju till förekommande af dylikt som numera all öppen torghandel mer och mer inskränkes. Brödbutiker finnes vanligen i samband med bagerier och kaféer. I en del af dem tillhandahålles äfven mjölk och grädde. Någon anmärkning mot dem har icke ifråga kommit.

Bagerier

Om dessa kan man i allmänhet göra den anmärkningen att de i fråga om renlighet och ordning lämna åtskilligt mera att önska. Visserligen äro dylika lokaler svåra att hålla snygga på grund af ånga och mjöldamm hvilket tillsammans bilda degiga beläggningar å väggar, tak och golf, och göra fönstren ogenomskinliga men oafsedt detta är det likväl en del saker som på vissa ställen gifva bevis på liknöjdhet och bristande ordningssinne, såsom t.ex. att arbetskläder hängas på väggarne i lokalen, arbetarene taga sin hvilka under rasterna på bakbord och brödbräder m.m. De s.k ”hembagerierna” äro snyggt hållna kanske mest beroende på att dessa i hufvudsak skötas af sina kvinnliga innehafvare. Mot konditorierna har ingen anmälning under året förekommit.

Mjölkbutiker

finnes fem stycken hvilka allesammans äro snygga och väl skötta. Den till dessa levererade mjölken räcker vanligen ej till för att fylla allmänhetens behof. Till följd däraf köpa större delen af familjerna i staden sin mjölk direkt från landtmännen, hålla s.k.”mjölkbonder”. Priset i butikerna och det som betalas till dessa mjölkbönder är i allmänhet lika högt. Någon utminutering af mjölk från fordon åt gator och torg äger dock lyckligtvis icke rum här i staden, utan hvarje kund har sina bestämda kärl ifyllda af landtmännen hvadan sålunda dylik utminutering undvikes.

Saluhall och torg

Dessa platser äro till följd af sitt afsides läge icke så långt när så lifligt frekventerade som fallet vanligen är i andra städer. Saluhallen skulle naturligen varit belägen vid Storgatan helst i Kv. Aborren och byggd så att den kombinerats med bostäder, restaurant butiksmagasin- och källarelokaler. Ett helt kvarter rundt kringbyggdt med torg i dess inre öppna del, detta hade varit rätta formen för Salu- och torghandel här i staden. Det är en själfklar sak att med de fordringar som allmänheten nu har på bekvämlighet finnes ingen utsikt till att de skola gå längre vägar för att göra sina inköp då handlarne i samma kvarter hafva allt hvad som behöfs och telefonen och springgossar tillhandahålles för att ytterligare inbespara kundernas besvär.

Hvad torghandeln beträffar synes den dock tilltaga i liflighet år från år, hufvudsakligen beroende därpå att landtmännen börja att mera allmänt odal trädgårdsalster. För omkring tio år tillbaka var det ytterst sällsynt att få se något alster af ortens egen produktion, medan man nu däremot med glädje kan konstatera en vissa tider ymnig tillgång på snart sagdt allehanda köksväxter, hvilka i kvalitetiskt hänseende äro fullt jemngoda ja i många fall bättre än varor från de södra orterna. Att detta till stor del får tillskrifvas det upplysningsarbete som agronomerna och föredragshållare samt äfven tidningspressen under det senaste decenniet bedrifvit bland länets befolkning är tydligt. Och den tid bör ej vara alltför aflägsen då dylika produkter icke vidare behöfver importeras från södra och mellersta delar af landet.

Import af köttvaror från utlandet

Under år 1912 har hit införts c:a 90,000 kg kött från Finland, samt omkring 270 lefvande nötkreatur. Priserna hafva i allmänhet varit ganska höga, men då ortens tillgång å köttvaror synnerligen sommartiden är minimal, och konsumtionen stor samt priserna å köttvaror i södra och mellersta delarne af landet varit afsevärdt högre än här samt transporten synnerligen besvärlig då den måste ske pr järnväg, så har denna import varit oumbärlig enär köttbrist annars ovillkorligen skulle blifvit följden. Det torde dock betecknas som enastående i denna trakt att kött i helvikt betaltes med ända till en krona pr kg. Att konsumtion af köttvaror är så stor beror ju till stor del på att stora industrisamhällen under de senaste 20 åren uppstått inom länet. Man kan säga att under denna tid ett tillskott af c:a 15-20,000 personer uppkommit i dessa samhällen. Den befolkning som ägnar sig åt jordbruk och kreaturs skötsel har icke kunnat hålla jemna steg med industriarbetarne och däraf har en ogynnsam förskjutning inträdt mellan produktion och konsumtion. Lägger man så till den under alla dessa år rådande emigrationen som pågår från länets landsbygd, hvarigenom en del byar så godt som affolkats, så har man en ytterligare stor och betydande faktor att taga med i beräkningen. Det är dock att hoppas att länet med sin stora tillgång af betesmarker och odlingsbar jord inom en ej alltför aflägsen framtid bör kunna producera alla de animaliska födoämnen hvaraf dess inbyggare äro i behof, så att import af kött såväl från egna landsändan som från utlandet må kunna undvikas.

Beslag af födoämnen har under året förekommit vid vissa tillfällen. Dock synes beslagens antal minskas och torde detta bero därpå att befolkningen på landsbygden numera icke införa en mängd kadaver och för sjukdom nedlastade djur till staden. Förr var det vanligt att man på landsbygden ansåg dylika saker goda nog åt folket i städerna, men genom upplysning och tillämpande af strängre lagbestämmelser mot dylikt bedrägeri har äfven i detta hänseende bättre förhållanden under senare åren inträdt. Angående antal beslag och orsakerna till dessa hänvisas till af föreståndaren för köttbesiktningsbyrån lämnad uppgift. De kaféer, näringsställen, kroglokaler och rum för resande som finnes inom staden och hvilka i egenskap af allmänna platser ligga under myndigheternas kontroll, hafva i hälsovårdshänseende varit utan anmärkning.

E. Bostadsinspektioner.

Någon ordnad bostadsinspektion är här i staden ännu ej införd utan tillämpas det gamla systemet att om anmälan göres mot bostadslägenhet för sanitära brister i ett eller annat afseende så undersökes saken hvarefter rapport härom afgifves. På grund af dylik anmälan har i år ett hus, den s.k. ”tegelbaracken” invid Luleå bryggeri, tillhörig fastighetsbolaget Spiggen blifvit af vederbörande myndigheter förklarad i sitt nuvarande skick olämplig som bostad för menniskor, hvadan egaren vid vite ålagts att afhysa de i huset boende familjerna hvilket och skett.

F. Offentliga gudstjänst- och samlingslokaler.

Dylika lokaler äro här i staden ej underkastade någon kontroll från hälsovårdsmyndigheternas sida. Några bestämmelser angående högsta tillåtna antal personer som samtidigt ega tillträde eller dylikt finnes ej.

G. Rak- och Frisérsalonger.

Föreskrifter i sanitärt hänseende angående dylika saknas.

H.Inspektioner öfver barn och minderåriga arbetare inom landtbruk och andra handteringar

Under året har dylika inspektioner gjorts en gång i kvartalet och ha därvid inga anmärkningar gjorts som föranledt myndigheternas ingripande. Antalet barn och minderåriga arbetare har varierat mellan 10-11 stycken. Dessa inspektioner, hvilka utförts med anledning af lagen angående minderårigas användande i handtverk af år 1881, komma nu att innebära, enär den nya arbetareskyddslagstiftningen nu kommer att från och med 1913 års ingång tillämpas.

I. Inspektion öfver mot betalning utackorderade fosterbarn

Fosterbarnsvård, eller åtagandet att mot betalning åtaga sig uppfostran och vård af andras barn, är en näringsgren som i Luleå icke vunnit större insteg. Visserligen förekommer ju ofta att föräldrar eller släktingar taga sig an sina barns eller anhörigas vanligen oäkta barn och fostra dem utan någon som helst ersättning, men att af rent förvärfsbegär åtaga sig barnavård hvilket är brukligt i andra städer förekommer ej här. Det fåtal barn som här finns utackorderade under 7 år åtnjuta alltid samma vård och skötsel, som familjens egna ja många gånger ändå bättre och vården sker ej för förtjenst utan af ren barmhärtighet eller välvilja.

Vid årets början funnes 10 stycken dylika barn anmälda och vid årets slut 12 stycken. Den ersättning som betalades utgjorde högst 20 kr pr månad och lägst 5 kr. Vanligaste ersättningen är 15 kr pr månad. Att taga barn mot en summa en gång för alla är ett sätt som ej praktiseras här.

J. Inspektion af resande och fartygsbesättningar: med anledning af utomlands rådande pest eller kolera.

Under 1912 har ingen trafik mellan dylika länder och Luleå förekommit. Åtminstone har ingen anmälan härom gjorts.

K. Desinfektion: Under året har följande antal desinfektioner utförts.

För Lungsot 23 stycken, Charlakansfeber 6, Difteri 6, Kräfta 4, barnförlamning 1, och nervfeber 1 fall. Antal rum som härvid rengjorts har utgjort för Lungsot 40, för Charlakansfeber 9, Difteri 10, Kräfta 4, Barnförlamning 12 och Nervfeber 1. Alla summa 76. Härjemte har desinfekterats en mängd partier kläder och mattor, skrubbar, tamburer, vindskontor och afträden m.m. Enligt lagen ang. desinfektion efter lungsiktiga, har på en del ställen gamla möbler och sängkläder uppbränts och ersättning härför bekostats af staden. Från och med 1 januari skall en desinfektion som af läkare anbefallts utföras på stadens bekostnad och ersättningen härför utdebiteras. I viss mån bör detta kunna vara till fördel för hämmande af smittans utbredande enär det nu icke längre kan ligga i anförvantens intresse att hemlighålla fall af smittosam sjukdom då hvarken epidemisjukhusvård eller desinfektion medför några direkta utgifter.

L. Hälsovårdsnämndens sammanträden

har af undertecknad bevistats och kallelser till dessa har enligt order af Stadsläkaren verkställts.

M. Tjänsterapporter och skrifvelser

till olika myndigheter expiderats till ett antal af 113 stycken och korrespondansen med allmänheten i tjänstegärden har omfattat öfver 700 bref.

N. Förslag till förbättringar af de sanitära förhållandena i staden.

På grund af den erfarenhet undertecknad under tioårig tjänstgöring vunnit om förhållandena i staden finner jag mig böra föreslå följande:

1) Staden inrättar eget renhållningsverk, hvilket ombesörjer den allmänna renhållningen samt mot billiga afgifter äfven åtager sig renhållning för privategendomar. Kostnaderna för privata gårdsegare skulle härigenom afsevärdt nedbringas och likformighet och ordning skulle äfven vinnas. Förbränningsugn för sopor uppföres och genom upprättande af en ny renhållningsstadga [?] införes bestämmelser om sortering af affall i fastigheterna hvarigenom köksaffallet skiljes från sopor och s.k. skräp. Köksaffallet tillvaratas och en mindre kommunal svingård inrättas i samband med renhållningsverket. Industrisopor och skräp uppsorteras ute vid brännugnen hvarvid sådant affall tillvaratages som är realiserbart såsom, ben, horn, buteljer, skrot, lump och gammalt papper. Resten förbrännes. Latrinen pudretteras och försäljes till landtmän hvilka med fördel kunna använda den till gödningsämnen.

2) Införande af obligatorisk köttbesiktning och med afgifter härför hvilka enligt den beräknade konsumtionen sättes till de belopp att besiktningskostnaderna betäckes samt skälig ränta och amortering erhålles på af staden möjligen frö sakens ordnande förbrukadt kapital. Att som nu är fallet, staden endas förorsakas utgifter för en ineffektiv och ofullständigt ordnad köttbesiktning är ganska meningslöst. I samband med kötbesiktningens ordnande bör äfven den gamla matvarustadgan omredigeras, hvarvid särskild uppmärksamhet bör egnas åt bagerier och mjölkförsäljning m.fl. grenar af födomämnestillverkningen. Den nu gällande matvarustadgan är i hufvudsak föråldrad. Utfärdad 1899.

Luleå den 31 Dec. 1912.

Wilh. Oscarsson.”

Källa: Luleå kommun Hälsovårdsnämnden Rapportbok 1910-1913, D 7:4.